2010-12-06: Inlägg av leg psykolog Ulla Jahanfar, tidigare PBU´s Psykologverksamhet
Hur stärka förmåga till empati och omtanke om varandra?
För att ett verkligt solidariskt och demokratiskt samhälle skall fungera är empati, ömsesidig respekt och tillit till varandra viktiga förutsättningar.
Jag slås av att man ser så många uttryck för stora brister vad gäller sann empatiskt förmåga. T ex i samband med några ungdomars grymma tortyr av kaniner, som de filmade och lade ut på nätet i statushöjande syfte uttalade sig en forskare Anna M Dåderman, docent i psykologi, att det inte var ovanligt att ungdomar plågade djur. Att de enligt henne saknade medkänsla. Vissa centra i hjärnan som står för empati fungerade ej så bra. Att det var typiska psykopatiska personlighetsdrag.
Grunden till empatisk förmåga och tillit läggs i det tidiga samspelet mellan barn och viktiga omsorgspersoner. Ett litet barn behöver känna sig sett och bekräftat, att det är en värdefull person. Detta förutsätter i sin tur att det finns en lyhörd och inkännande omgivning som kan svara och möta barnet i ett kärleksfullt samspel. Vi vet idag genom nyare hjärnforskning att hjärnan formas, struktureras och utvecklas mer eller mindre långt upp i åren. I synnerhet under de första levnadsåren påverkas hjärnan starkt av yttre förhållanden. Varför låter vi då barngrupperna i förskolan få bli större, i vissa fall ända till 15-18 barn per vuxen. Varför slår inte barnpsykiatrin larm där man besitter de största kunskaperna om små barns behov och vad som främjar en god utveckling.
För äldre barn och ungdomar är det viktigt med mötesplatser där de kan utveckla relationer till vuxna som kan bli goda förebilder. Motverka de destruktiva maktlekarna som tycks sprida sig och som blir grogrund för och förstadier till maffialiknande gruppbildningar, där det är den starke som dikterar villkoren och spelreglerna. Den kraftiga exponeringen av våld genom TV- och dataspel, filmer, massmediarapportering och även i s k underhållningsprogram. Hur påverkar detta förmåga till empati? Varför har man dragit in på elevvårdande resurser, stängt fritidsgårdar? Vad är det för uppväxtmiljö vi vill ge våra barn och ungdomar och vad blir de i förlängningen för slags medborgare och samhälle .
