Har Skolverket något ansvar för undervisningsmetoder och Sveriges Radio något ansvar för radiointervjuer med unga med traumatiska livshändelser bakom sig?

Efter att ha hört tre radioprogram i P1 under de två sista veckorna i november 2010 har ovanstående frågor aktualiserats för mig.

Kan det anses rimligt att kräva andra än pedagogiska kunskaper hos skolledning och lärare för inslag i undervisningen och andra än journalistiska kunskaper för reportrar och programledare i Sveriges radio ???

Kan arbete med att förmedla kunskap om skolans värdegrund, initierat av förra skolministern Ingegerd Waernersson, göra det legitimt för lärare att arbeta med eleverna i grupper under förutsättningar som i vissa aspekter kan beskrivas under rubrik som mobbing och som i vissa avseenden lånar legitimitet från gruppsykoterapi utan att vara det eller genomföras av personer med kompetens för detta ?

Kan möjligheten att göra ett starkt journalistiskt reportage om barns och ungdomars upplevelser av krigshändelser rättfärdiga att barn och ungdomar ingående intervjuas i radion av reportrar om sina minnen av svåra krigsupplevelser?

Kan vi samhällsmedborgare förvänta oss och kräva att olika aktörer i samhället har adekvata kunskaper om vilka processer de aktivt initierar hos barn och ungdomar och att de tar ansvar för att barnen och ungdomarna inte tar psykisk skada av de situationer de exponeras för? Och att aktörerna avstår om det finns minsta risk att barn och ungdomar blir kränkta eller att djupa sår rivs upp som de unga inte har resurser att läka utan hjälp, i sitt närmsta nätverk eller med professionell hjälp ?

Mitt svar är obetingat JA ---VI HAR RÄTT ATT Å ALLA VÅRA BARNS OCH UNGDOMARS VÄGNAR KRÄVA ATT  I FÖRSTA HAND DERAS BEHOV EFTERFRÅGAS OCH TILLGODOSES - även om det finns andra önskemål hos aktörerna - !

Hur ser ansvariga inom Skolverket och Sveriges Radio på dessa väsentliga frågor ?

Karin Schmidt, leg psykolog och leg psykoterapeut,

tidigare BUP-kliniken

Debattinlägg 2011-02-02